Ordfången

Ickepoesi

Status

Du skriver aldrig mer.

Kemin

min formel

mitt recept

är som borta.

Den försvann

i glädjen av att finnas

och att finnas

i glädjen.

 

I

Skissar på en framtid
den är ljus
upplyst av fotoner
från tidernas begynnelse
ett förhistoriskt brus,
antropi.
Ja, så kommer det att bli
en upplyst himmel
värme i förskingringen
en villkorad snarhet
entropi.
O mellan vokalerna
står det skrivet
ett svart hål,
skaldens möjlighet
till poesi

Kramp

Jag önskar

att jag kunde skriva

något vackert

något som var tydligt o klart

som en vindstill vintermorgon,

så där avvaktande

vilande

i stunden

väntande.

Jag önskar jag hade ord

meningar

istället för blekta blad

öron av cellulosa

som lyssnar

på min tystnad.

Nyår

På årets sista dag

är manteln alltjämt kvar

den lyfter på sig

höjer sig

respektfullt i vinden

o lättar på gången.

Jag traskar vidare

ett år närmare slutet.

Marken ofrusen

orolig

ännu jord

florsockrad

andandes

som imman

frusen till dagg.

Rimfrost på min väg.

Dagar då jag vill dö

Solen synar
det som förr var snö.
Själens tandvärk moler
ensamhet min mö.

Gråten dränker dammet
djupt i alla sorgers sjö
ändå här
ändå här
Dagar då jag vill dö.

12.19

Du kom in o sa att du var här
utan ett ord
En tanke
ett skalv
genom hela min kropp
o jag hängde mig fast
i ditt luftdrag
ut.

45

Höst.
I morse grät jag.
Det var nog färgerna.
Det var nog barnen.
Det var nog tonerna.
Det var nog jag.
O jag såg bort
för att liksom trotsa tanken
o på avstånd
förhålla mig till det som äter upp mig.
Livet.
O jag kände mig fångad
fasthållen för en stund
i lövdansens färger.
Jag torkade mina tårar
svepte iväg dem som om de inte hörde hemma här
o jag tvingade fram ett leende
till tonerna av morgonbestyren
o barnens transparenta klunkar.
Livet tog en bit till
o tystnade.

Parafras

Döden har köpt ett årskort
i min arena
o plötsligt är den här sporten
glädjelös.

Avslut

15 år kvar till demensen,
det är bäst att livet börjar nu
innan jag hinner ikapp mamma och pappa
innan ljuset släcks
innan det är för sent
innan livet blir alltför kort
jag hinner!
snälla säg att jag hinner…
Oh vad jag saknar
leendet jag inte tog emot
nu ler du inte längre
och jag står först i kön.

Just nu

Solen skiner
molnen närvarande
liksom de fantomkänslor
vi bär på mer eller mindre klädsamt.